Destiny

Kärleken

 

Jag trodde kärleken var något sött

En romantisk dimma av rosa och rött

Blommor, choklad och att hålla i hand

Kramar och kanske en kyss ibland

Så blev jag förälskad och drömmarna svek

Det gjorde så ont att själen skrek 

Allt handlade bara om tårar och smärta

Och kvar finns bara ett krossat hjärta. 

                                                      

Med distans till allt som hände, så fanns det mycket som aldrig kom fram och saker som aldrig blev sagda.

Andra hade åsikter om både det ena och det andra och vissa saker blev mer komplicerade än de hade behövt vara. 

Men......det jag vill säga til dig J är helt enkelt.....FÖRLÅT...

Jag kommer alltid att tycka om dig. trots den komplicerade person du är. 

                                                                                                         /Love you forever  (mars 2002)

 

Känslor!

 

Kan känslorna dö, fullt ut?

Om man blir kär i en underbar person. Personen ifråga blir detsamma tillbaka. Man vill få det att fungera. Att 1+1 ska bli 2, men den ena vågar inte. Den andra förstår inte, skäms och känner sig förtvivlad över sitt agerande. Istället för att prata ut och få fram sanningen om saker och ting. Tystas allt ner, båda gråter och tiger i sin ensamhet. 

Många känslor var i rullning, inget avslut det blev.

Men det är inte lätt att bara glömma alla varma känslor som jag haft för dig. Och inte blir det bättre av att då och då träffa dig och då känns minnena som igår och mycket tar vid där det slutade. 

Allt kärleksgnabb som vi hade för oss blommar upp och utomstående tycker att vi är elaka mot varandra. Men sanningen är att våra känslor för varandra aldrig helt har slocknat. Askan pyser fortfarande. Om du vill är jag beredd att starta brasan igen. Ty sorgen i mitt hjärta är stor liksom kärleken till dig. 

Du.........vad säger du? 

                                           /Till J.A               (30/9-2002)

 

 

Jag undrar om det finns någon som vet så mycket om dig och som har analyserat dig så mycket som jag gjort. Om du gav mig chansen så skulle jag kunna säga både det ena och det andra om dina inersta känslor för dig. Och du skulle bli chockad över hur väl det stämmer. 

Sanningen är slående. Alltid när S säger något elakt om dig eller berättar vad du har för dig, så är jag där och försvarar dig. Men värför?

Jag känner ju inget för dig eller?

Det slutar alltid att jag säger till S - men om du ser på det så här eller så, om du tänker på att J är sån eller säger så, när han egentligen menar så.

Ofta slutar det med att S får en aha upplevelse. Och många av de handlingar som S gör eller meningar som hon säger, kommer egentligen från mig. 

För egentligen förstår jag dig oerhört mycket. 

                                                                  / Ur Dagboken

                                                                    Till J.A  12/9-2002 

Ännu en dag går mot sitt slut. 24 timmar på ett dygn. 1440 minuter. Natten och mörkret närmar sig med stormsteg. Ute lyste snön upp denna oktober söndag. 

Tänk vad lite som blir gjort på 24 timmar. Om man bara har almenackan tom och bara låter dagen gå åt till vila. Så upptäcker man vilket tråkigt liv man lever och hur tomt allting känns. 

Man känner sig bortglömd, ingen hör av sig och tankarna maler i huvudet - men något svar tycks ej finnas att uppbringa. 

Det blir lätt att man drömmer sig bort.........tänk om det ändå vore så här........

Tänk vad allt skulle vara mycket lättare då - eller ???

Visst vet jag att det bara är jag som kan förändra och påverka mitt eget liv. Men hur? och vill jag egentligen det?

I väntan på svar - fortsätter jag drömma om livet som jag vill ha och önskar!?

Kan det bli sant då? 

                                         /skrivet i dagboken 20/10 - 2002