Destiny

Under årens lopp har jag haft en del favoritlåtar. Ofta finns det en bakgrund till varför just den eller den låten betyder mycket för mig.

Denna låt får mig att minnas: år 1991, en frusen sjö, en sax, sportlov, skridskor, varm choklad, ett par blåa ögon, en skolkatalog och minnen för livet.

Så var då fotbolls-EM över för det svenska laget. Ryssland blev en för svår nöt att knäcka. Förlust med 2-0. Mycket tråkigt, men så är det ibland. Och nu blir det svarta rubriker i pressen.
Tycker faktiskt att det svenska laget har gjort en bra insats. Vinsten mot Grekland och kämparglöden mot Spanien är nåt som jag kommer att minnas. Även idag gjorde de en bra insats även om de inte var det bästa laget på planen just idag.
Vad kommer man då att minnas av svenska laget?
* Zlatan - Sveriges enda världsstjärna. 2 mål blev det, vad hade det blivit med en helt frisk Zlatan? Det får vi aldrig veta, men vi ser fram emot VM.
* Isaksson - ifråga satt i klubblaget, men i landslaget så är han en kanon målvakt. Gör det mesta rätt.
* Mellberg - backen som för det mesta är på rätt plats.
* Hansson - kämpen som fick göra ett mål. En spelare som alltid sliter i det dolda.
* Daniel Andersson - fick revansh på kritikerna. Han och Anders Svensson blev ett bra team.
* Anders Svensson - nu slapp vi tjatet om Källström. Svensson leverar och är en klippa på mittfältet.
* Henke Larsson - han har rutinen och erfarenheten som behövs. Troligen var detta det sista mästerskapet. Henke som var med i VM 1994 har hållit landslags nivå i hela 14 år. Det är respekt.
* Fredrik Ljungberg - lagkaptenen som varit skadat men som ändå ger allt.

Visst finns det fler att lyfta fram. Vi får inte glömma Lagerbäck, en fantastisk förbundskapten som har gjort mer för svensk fotboll än någon annan förbundskapten. Tyvärr kommer han aldrig att få vinna något stort.

Nu när Sverige är utslaget, så hoppas jag att Holland vinner EM. Deras offensiva fotboll är en fröjd att se. Van Basten förtjänar att lyckas.

Dagligen får man e-post om saker som man förväntas skicka vidare. Typ som kedjebrev. Ofta är det historier eller tänvärda ord som man sen förväntas skicka vidare och tydligen ju fler du får tillbaka dessto bättre liksom.

Nyligen fick jag ett e-post från en vän. Där fanns denna historien. Jag vet ju inte hurvida den är sann eller om den är påhittad. Men budskapet i texten bör alla fundera över.

Alltså jag hade nog aldrig riktigt trott på en svensk seger över Spanien. Men ju längre matchen gick så var ju resultatet en succé ur svenska ögon. 1-1 var ju en fantastisk prestation. Så därför känns allt så snopet, att i Spanien i sista minuten på tilläggstid, gör 2-1. Men visst så är spelet det är bara att bita i äpplet och ta nya tag. Eller landslaget får givetvis göra detta, jag kan ju inget göra. Jag utgår från att det blir ett oerhört taggat och laddat svenskt landslag som ställer sig på planen mot Ryssland på onsdag.
Men vissa saker var kanon idag:
* Zlatan - vad ska man säga? Vilken superstjärna, men tyvärr den enda svenska spelaren som andra landslag har respekt för.
* Isaksson - platsade inte i klubblaget, men i landslaget är han en klippa.
* Lagerbäck - säg vad man vill om honom, men han vet vad han gör.
* Andersson/Svensson .- trodde det skulle bli tufft för Sverige utan Linderoth, men Daniel Andersson och Anders Svensson tillsammans är ett bra team.

Nu hoppas jag att Grekland viner mot Ryssland, så att det finns en möjlighet att Sverige kan ta sig till kvartsfinal. Dock är det ingen dröm att komma tvåa i gruppen för då blir det Holland i kvarten. Och Holland har verkligen imponerat i detta EM.

Som släktforskare så är ju efternamn väldigt intressant. Idag håller ju de klassiska efternamnen så såsom Johansson, Andersson m fl på att långsamt dö ut. För att ge en snabb kurs i efternamn så var det så att fram till ca 1890-talet så fick barnen som föddes i Sverige ett efternamn baserat på faderns förnamn. Om Johan Persson fick en som så fick sonen heta Johansson i efternamn, fick han däremot en dotter fick hon heta Johansdotter. Alltså Johans-dotter. Då visste alla vad fadern hette liksom. En vanlig familj kunde därför ha flera olika efternamn i samma familj.
Tex
Fadern: Johan Persson (han var son till Per)
Modern: Klara Eriksdotter (hon var dotter till Erik)
Barnen: Martin Johansson och Anna Johansdotter.

I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet så började man skrota denna regel på en rad håll i landet, oftast i samband med att allt fler sökte sig från landsbygden in till storstäderna. Oftast tog man då faderns efternamn. Man skrotade de efternamn som slutade på dotter osv. Vid denna tiden började även de gifta kvinnorna att kalla sig sitt mans efternamn. De började ge upp en del av sin historia genom att börja kalla sig t ex Fru till Johan Persson istället för Klara Eriksdotter. Så det är härifrån de sk vanliga efternamnen såsom Eriksson, Johansson och Andersson kommer.

Nu fanns det ju även andra efternamn på 1700 och 1800-talet. Det fanns sk knektarnamn. Eller militärnamn skulle man kanske kunna säga. I varje socken (varje församling) så fanns det förut en soldat. Dessa soldater bodde med sina familjer i sk soldattorp. Dessa soldattorp hade oftast ett namn, nåt som hade med socknen att göra. Oftast fick soldaten ett nytt efternamn när han blev soldat. Typiska soldatnamn är t ex Hjort, Flinta, Stål, Blank, Duktig, Stom, Sten m fl.
Hela familjen tog då soldatnamnet som sitt efternamn och ofta följde soldatnamnet med i generationer framåt.

Sen fanns det ju även adels efternamn, som också följde med i generationer och där hela familjen hette likadant. T ex Belfrage, Silverstolpe osv.

På 1800-talet var det även vanligt att "vanliga" människor på landsbygden struntade i de vanliga efternamnen utan hittade på egna efternamn. I bland skapade de efternamn som hade med gården de bodde på att göra. Exempel på det är Persgård. Det kan man se i husförhören att mannen i familjen hette Per Johansson, nästa gång som prästen kom till gården för att skriva ner i församlingsboken vilka som bodde där, så var Johansson helt plötsligt struket och iställer står det Persgård. Likadant med övriga i familjen, alla ville numera kalla sig Persgård.
På denna tiden fanns det inget hinder för att byta namn, det var bara prästen som ev kunde säga nej.

Det var även vanligt att det sk bondefolket som i början av 1900-talet tog sig till städerna för att leta jobb. Att de i sitt flyttbevis från hemsocken kanske står Lars Eriksson, men när det i inflyttningsboken över staden står Lars Dahlqvist. Att de på vägen helt enkelt kom på ett nytt efternamn, som de trodde kunde klinga finare i staden när de kom för att söka jobb.

Numera i nutid så ser man lite av dessa mönster som upprepar sig. Idag vill många som heter Johansson, Andersson osv byta efternamn. Ibland ändrar de bara bokstäverna som t ex Carlzon, Johanzon osv.
Men ibland betalar folk en slant och hittar på udda efternamn såsom Solklippa och Måntroll.

Som släktforskare ser vi ett annat problem som börjar bli vanligt när det gäller efternamn.
Förr på 1700 och 1800-talet var det så att kvinnan behöll sitt efternamn när hon gifte sig (om hon då inte gifte in sig i adeln, för då fick hon adelsnamnet). Sen i början av 1900-talet så tog kvinnan mannens efternamn vid bröllopet. 
Numera ser man att kvinnan oftast behåller sitt efternamn vid bröllopet. Oftast lägger hon till makens efternamn, så att det blir ett dubbelefternamn. Ex Johansson-Mård. (Även en del killar gör på detta sätt). Man vill liksom behålla sitt eget och genom ett - kopplar man ihop namnet. Så numera är det vanligt att många i detta land har dubbelefternamn. 
Det är också vanligt att man vid ett giftermål skapar ett helt nytt efternamn, kanske ett gammal släktnamn som är på väg att dö ut eller att man då hittar på ett helt nytt som t ex Måntroll. 

Men om vi håller oss kvar vid dessa personer som har dubbelefternamn. För det är just dessa som vi släktforskare har börjat se ett problem med.  Tänk dig då att vi har en Anna Johansson-Mård gift med Henrik Mård. Så får de en son och då kan man ju tänka att Anna vill att hennes son ska ha en del av hennes namn, så sonen får då heta Johansson-Mård.
Så hoppar vi fram en tid. Denna son som vi kan kalla Erik Johansson-Mård, träffar då en flicka som vi kan kalla Sofia Larsson-Flinta. Då uppstår problemet vad ska de kalla sig som gifta? Antingen makens eller makans efternamn?
Och när de får barn vad ska barnen heta i efternamn? Johansson-Mård-Larsson-Flinta?

Förstår ni vad jag är på jakt efter. Man kan ju inte ha 4 efternamn. Men det är dit som många är på väg.
För tänk vad mycket att rabbla (det är ju vanligt att man har tre förnamn enligt SCB)
Sofia Maria Kristina Johansson-Mård-Larsson-Flinta.

2-0 blev det. Zlatan och Petter Hansson gjorde var sitt mål, kanon. Nu lever EM-drömmen och på lördag står Spanien för motståndet. Spännande. Hoppas att Chippen kommer tillbaka, men det såg inte bra ut. Isaksson var ju toppen i målet också. Detta ser bra ut. :-)

Om en stund spelar Sverige sin första match i EM mot Grekland. Givetvis hoppas och tror jag på seger. Framförallt hoppas jag att Anders Svensson gör en kanon match så att de där kritikerna (som hellre vill att Källström ska spela) - blir tysta en gång för alla.

 

Jag minns när jag gick på högstadiet, på den tiden så var 6 juni en vanlig skoldag. Inte som idag då alla är lediga just denna dag. Upptagningsområdet för min högstadieskola var stort, så på skolan fanns även elever från sk "invandrarområden". Vi hade alltså många nysvenskar i skolan. Mest greker och människor från forna Jugoslavien. När nartionaldagen närmade sig så fick vi förmaningar från klassföreståndaren. Inte under några omständigheter fick vi sjunga Sveriges nationalsång denna dag. Skolan ansåg att det skulle vara kränkande mot de sk nysvenska eleverna.
När vi gick i 9:an så hade min klasskamrat Henrik fått nog av detta. Han kallade till "hemliga" möten och planen var att vi skulle kuppa. Vad var det värsta som kunde hända liksom? Ja möjligen att vi fick kvarsittning då. Men det skulle vi gärna ta. Så det året när 6 juni kom, så prick klockan 9 var det tänkt att de som ville skulle samlas på gräsmattan framför skolan och sjunga nationalsången för fulla muggar. Så det gjorde vi strax före 9 så rusade vi bokstavligen ut från våra klassrum. Ställde oss på gräsmattan och sjöng. Vi hade inte involverat våra klasskamrater som var andra generationens invandrare eller sk nysvenskar. Men de anslöt till oss där vi stod på gräsmattan och sjöng. Det visade sig senare att de alltid tyckt att det varit konstigt att Sverige inte firade denna dag. Men de hade inte alls nåt emot att nationalsången sjöngs och de sjöng glatt med. Detta visade sig sedan blev en tradition. Året efter så var det fritt från skolans sida, alla som ville fick samlas på gräsmattan och fira nationaldagen med sång.
Så kuppen som Henrik startade lyckades verkligen.

Så nu tycker jag att vi alla minst en gång idag, sjunger nationalsången och firar vår nationaldag.

Du gamla, du fria

Du gamla, Du fria, Du fjällhöga nord
Du tysta, Du glädjerika sköna!
Jag hälsar Dig, vänaste land uppå jord,
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.
Din sol, Din himmel, Dina ängder gröna.

Du tronar på minnen från fornstora dar,
då ärat Ditt namn flög över jorden.
Jag vet att Du är och Du blir vad du var.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.
Ja, jag vill leva jag vill dö i Norden.

Klockan 20 ikväll sänder TV 3 ett program om Zlatan som Renée Nyberg har gjort. Zlatan är ju en av Sveriges största fotbollsstjärnor och han har en enorm personlighet som jag inte kan annat än att gilla. Jag utgår från att programmet blir en succé. I väntan på att klockan ska slå 20 så kan man ju titta på detta klipp:
.