Bloggtips
Namn
Varför vet jag egentligen inte, men kanske det bottnar i mitt intresse för släktforskningen.
Tycker det är roligt att läsa födelseannonser för att se vad föräldrarna har hittat på för namn till sina barn. Sen en tid tillbaka så tycks det vara på tapeten att ge sina barn ovanliga namn eller åtminstonde ge sina barn ett oerhört svårstavat namn. Det tycks som om föräldrar idag eftersträvar att ge sina barn ett så udda och unikt namn att det emellanåt blir oerhört konstigt. Som exempel kan jag ju Shirley Clamp, hon fick en dotter för en tid sedan och vilket namn ger hon till sin dotter? Jo, namnet Vilja. Är Vilja ett namn? Tydligen finns det 7 st i Sverige som heter det.
Bland födelseannonserna häromdagen så välkommnades det en Elicia till världen. Här kan man ju undra om föräldrarna tog namnet Alicia bytte ut A mot E, för att få ett "eget" namn. SCB hittar inga Elicior i Sverige.
Tycker ni det är intressant med namn?
Årets Julklapp 2008
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/article3144653.ab
Björn Gustafsson släpper en dvd. Kan det bli annat än en succé?
Kommer ni ihåg?
Så om nån som läser här, vill bli vän där så är det bara att kontakta mig.
Tävling
46 Bilder
Liseberg
Spännande
Det visade sig vara oerhört skrattretande att vi inte hade setts på så länge, med tanke på att (visade det sig) vi bodde i samma stadsdel. Niklas och jag gick i samma konfa-grupp. Det var en trevlig liten grupp människor på ca 18 personer som träffades x antal gånger under 1992-1993 för att lära oss mer om bibeln osv. Vi umgicks en del åren efter också då vi ofta åkte iväg på div möten och läger osv. Minns speciellt en resa genom Europa som alltid kommer att få mig att minnas en av mitt livs bästa dagar. Sen kom gymnasietiden och sen började man jobba och vips så hade man förlorat kontakten med de flesta från konfa-gruppen. Så det var en stor glädje att träffas och kunna uppdateras om vad som hänt med honom och även få info om andra som var med i gruppen.
Jag minns ju Niklas på ett visst sätt, så därför blev jag oerhört chockad när han berättade att han höll på att läsa till präst! Han har avverkat 2,5 år och har nu 2 år kvar. Igår när vi träffades och han berättade detta så var jag oerhört chockad och förundrad. Det var nog det sista "yrket" som jag hade tippat att han skulle ägna sig åt. Men nu när jag har smällt det hela så tror jag och jag är övertygad om att han kommer att bli en fantastiskt bra präst.
Efter vad han berättade igår så har jag oerhört många frågor till honom nu och nu ska det inte dröja lika länge tills vi ses igen, för vi bor ju i praktiken "grannar".
Grattis
Idag säger jag Grattis till mig själv, för idag är det min namnsdag!
Grattis till alla andra Emmor där ute, hoppas att också ni haft en toppen dag!
"Emma är ett kvinnonamn av tyskt ursprung, från början ett smeknamn för namn på Erm(in)-, Irm(in)- "stor, väldig", senare även smeknamn för Emilia.Brylla, Eva: Förnamn i Sverige: Kortfattat namnlexikon. Stockholm: Liber, 2004.Emma är just nu ett av de populäraste flicknamnen. Sedan början på 1990-talet har namnet legat på första eller andra plats på topp-listan varje år. I de äldre generationerna är Emma inte ens med bland de 100 vanligaste namnen. Under slutet av 1800-talet var Emma däremot också mycket populärt, 1875 var Emma det åttonde vanligaste förnamnet. Den 31 december 2005 fanns det totalt 64 069 personer i Sverige med namnet, varav 43 461 med det som tilltalsnamn. År 2003 fick 1813 flickor namnet, varav 1349 fick det som tilltalsnamn.Namnsdag: 23 juli. "
?
Sol i Karlstad?
Vad sägs om att se Melody Club i Karlstad 2 augusti?
Dags att starta...
http://www.malmo2008.se/docs/Slaktforskning_antavla4gen.pdf
Sen gör ni en utskrift av den sidan och börjar att fylla i antavlan. Lättast är att börja med att fylla i uppgifter om sig själv i rutan där det står proband. Sen fortsätter du med att fylla i namn och uppgifter om dina föräldrar osv.
Eller så tar du en utskrift och ger till någon lämplig släkting och ber att den personen fyller i det han eller hon kan.
Sen tar du och sparar det ifyllda pappret, så att det finns den dagen som du blir intresserad av släkten och dina förfäder.
Läs de sista raderna på det pappret:
" När de äldre släktingarna har gått bort, så är all deras kunskap borta. Ta vara på den så läge det går."
Alla släktforskare ställs nämligen inför detta dilemma när de släktforskar. Att de inte hann att fråga de äldre släktingarna allt som de skulle ha önskat. Därför uppmanar jag nu alla att besök era släktingar. Be dem skriva ner allt som de vet om deras anfäder. Eller be dem berätta och att du antecknar. Jag är övertygad om att alla någon gång i livet blir intresserade av sin bakgrund, sina anfäder osv. Då kommer du att glädjas över att du har detta papper med en första grund. En grund som sen kan ta dig vidare ner i kyrkoböckerna där du kommer att finna livsöden som chockerar och som kommer få dig att bli fast i släktforskningens magiska värld.
Liseberg
Tankarna finns givetvis hos de som drabbades av olyckan och deras trauma.
Ny energi?
Borde man inte om man haft x antal dagar semester, komma tillbaka till jobbet med lite energi?
Annars är det väl dags att byta jobb, eller?
Detta var bara en tanke efter att ha sett vissa arbetskamrater som kommit tillbaka till jobbet efter sin semester.
Chocken på TV
Vem var på tv för en stund sedan?
Om inte min gamla klasskamrat, Henrik Rydén. Henrik och hans bröder Martin och Johan fick besök av tv-Ernst, som skulle hjälpa dem med sin sommarstuga. För den som vill se inslaget kan man säkert göra det på TV4.
Det är lite spännande det där med klasskamrater. I flera års tid umgås man dagligen med dem. Man följer varandra och vet en hel del om varandra. Men så släpper man ibland totalt kontakten med vissa av dem. Oftast i samband med att man byter klass eller skola. De bara byts ut, försvinner och ofta vet man inte alls vad som hänt med dem.
Så idag var det kul att åter få se Henrik. Även om det bara var på tv:n. Henrik och jag gick på lekis ihop. Vi lärde alltså känna varandra när vi var 6 år gamla. Sen gick vi samma klass tills vi slutade skolan i 9:an. Sen hamnade vi på olika gymnasieskolor.
Visst var vi inte direkt bästa kompisar och vi umgicks inte utan för skolan. Men man sågs ju nästan varje dag i tio år.
För nåt år sedan så läste jag i tidningen att han pluggade eller jobbade i Kina eller Japan. Men annars vet jag inte alls vad han sysslar med.
Visst vore det kul att veta vad ens gamla klasskamrater gör och hur det har gått för dem?
Kollektivt
1. Det är billigare än att ta bilen och vill du vara extra snål och få spänning i vardagen kan du tjuvåka...
2. Det är socialt, man vet aldrig vem som kommer och sätter sig bredvid en...
3. Det är miljövänligt och alla vill väl vara med och rädda Moder Jord...
4. Du slipper koncenterar dig på bilkörning och kan ägna dig åt fågelskådning eller dylikt...
5. Du får vardagsmotion, hur många gånger måste man inte springa till bussen liksom...
6. Du måste gå upp tidigare på morgonen och får på så vis ut mer av dagen genom att du är vaken längre...
7. Du har möjlighet att upptäcka nya platser, du kommer säkert nångång ta fel buss...
8. Du har en anledning till att sluta jobbet tidigare "jag måste gå till bussen" funkar alltid...
9. Du har en anledning att komma försent till jobbet, "bussen var försenad/gick sönder" funkar alltid...
Hem Ljuva Hem
Katten gick direkt och la sig på mattan och där har han legat större delen av tiden, alldeles utslagen och tillfreds med att vara hemma igen.
Bloggtips
Igår trillade jag över en blogg. Började läsa och kunde inte sluta, tårarna bara trillade ner för mina kinder. Detta livsöde berörde mig så och jag kan inte känna annat än respekt och ha full beundran för denna kvinna som skriver denna blogg.
I juli 2007 bor hon tillsammans med sin man och två små barn 3 och 1 år gamla. Mannen åker iväg för att köpa brädor för att laga en trappa men krockar och avlider sedan. Kvar står hon med sina små barn. Inte lång tid efter olyckan inser hon att hon väntar barn igen - tvillingar dessutom.
Bloggen börjar med att hon skriver om olyckan och allt som följer såsom begravningen osv. Sen fortsätter hon blogga om sitt liv, sitt öde.
Det känns lite som att man läser hennes privata dagbok, men det ger en perspektiv på sitt egna liv.
Och man inser att varje dag kan vara den sista.
Tomhet
sjuk och befinner sig på djursjukhus.
Hoppas att han blir bättre och att han snart är hemma igen.
